Om det bara inte varit så MYCKET nu så skulle jag ha rusat ut i svampskogen och samlat kantareller. Andra sorter är jag dålig på, så jag tar inga risker utan nöjer mig med det gula guldet. Häromdagen hittade jag en gömma under en gran. Råkade få syn på något som glimmade när jag red förbi. Blicken vänds instinktivt mot marken så här års. Nu ligger en laddning och väntar i frysen - lagom till en paj. Egentligen ska man steka dem i smör och äta dem direkt, men med släktkalas för dörren är det förstås idé att hamstra.
I övrigt läser jag Les Murray på inrådan av min käraste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar