Sju sorters kakor

Uppväxt med gammaldags kafferep kunde jag inte hjälpa att bli barnsligt förtjust när jag nyligen kom över sextiotalsutgåvan av klassikern Sju sorters kakor. I den hittade jag receptet till kokostopparna och gaffelkakorna på bilden. Nu tycker jag att de senare ska vara med korinter istället för russin som var det enda jag hade hemma. Rulltårtan är bakad med rödavinbärssylten jag kokade tidigare i sommar. Receptet på chokladcigarrerna hittade jag på receptet.se. Rätt goda faktiskt!

Kafferep ska för övrigt hållas på traditionellt vis. Sju sorter är ingen nödvändighet, men det ska vara bryggkaffe (helst bryggt för hand med tratt) serverat i gamla hederliga koppar på fat. Asietter för brödet. Mjölk i kanna. Ingen latte här inte!

Summer Still

Rosenskära

och malva i födelsedagsbarnets bukett. Tre år fyllda idag med regn och åska och sol och blåst. Och två nymogna gula körsbärstomater i listen - de första. Problemet med tomater är att de allesamman tenderar att mogna inom loppet av ett par veckor. Det är bara att frossa, skänka bort och slutligen och oundvikligen tröttna lite grann.

Men godare finns knappt än en solmogen tomat direkt från busken. Hur många gånger är det förresten tillåtet att använda ordet och i ett och samma inlägg?

Purjolök!

Blir tårögd bara jag tänker på lök. Aldrig förut har jag lyckats med att odla purjolök, men i år ser de stora och starka ut (bakerst i bild). Den gula löken trivs som synes också bra. I förrgår täckte jag min purjorad med ett lager gräsklipp, ett utmärkt gödselmedel. Så nu ska de väl växa sig ännu snyggare, de små jävlarna.

Döden dö

Är alltid rädd för döden. Men igår kväll när jag gick i skogen och ett åskväder rusade in över trädtopparna kände jag mig underligt lugn. En enda blixt och ett brak. Jag väntade på min sista stund, men molnen hade dragit vidare. Kanske var det tröttheten som gjorde den där likgiltigheten.

Annars kommer tanken på döden när jag vaknar till mitt i natten. För att sömnen är det närmaste man kommer intigheten och just som jag vaknar uppstår det en skevhet där levandet framstår som något tillfälligt, som en pjäs jag somnat ifrån och det är svårt att minnas handlingen.

Jag har aldrig kunnat förstå människor som inte är rädda.

Rotfrukter

Det spöregnar. Jag som hade tänkt mig ut i blåbärsskogen. Nu får jag istället ägna mig åt jobbförberedande verksamhet. Smattrandet där ute är idogt och ihållande. Formellt är det här min första arbetsvecka efter sommarlovet. En mycket mjuk start har det blivit. Det finns stora fördelar med att jobba hemifrån.

Häromdagen inmundigades den första plåten med ungsstekta rotfrukter, tillsammans med tzatsiki och lax. Nu kommer belöningen för allt ogräsrensande och vattnande. Äntligen dags att börja skörda. Bara att kliva ut i landet och hämta in till middagen.

Kräftor

På logen med brännvinsost och knäckebröd och mangoldpaj. Och pingis. I fredags begav det sig och lördagen var baksmälla och trötthet. OS skrålar från teven och regnet smattrar mot taket. Utmattning, både fysisk och psykisk. Småbarnsföräldrasyndrom. Trötthet, förtvivlan och lyckokänslor som avlöser varandra inom loppet av en och samma timme och det är bara att hänga med. Det är så här det är.

Kraftverk

Squash är en bra gåbortpresent. Hade med mig en grön och en gul till min gamla gymnasiekompis idag. Hon bjöd på lunch i sitt hus som från början var en lanthandel. Stort och gammalt och varsamt renoverat är det hennes drömhus. Sedan packade vi in våra respektive treåringar och min bebis och oss själva i bilen och åkte till vattnet.

Det ligger ett reservoljekraftverk i närheten och där finns en riktigt fin liten strand, men ingen brukar bada där. Kanske för att det är något kusligt med platsen? Den är liksom övergiven, inte ens fåglarna sjunger där. Kraftverkets torn kastar sin skugga över skogen och klipporna och det ekar när man ropar.

Men vattnet är klart och fullt av liv. Vi fångade ett fiskyngel i en av kaffekopparna och det verkade piggt och livskraftigt. Det hade en utdragen och spetsig nos. En näbbgädda?

Bönor och bakis

Se så vackra blommor mina bönplantor har! Trodde knappt att det skulle bli en enda böna i år. Av alla mina förkultiverade frön grodde kanske tjugo procent och väl utplanterade var störbönorna sällsynt sega. Orolig för att bli utan skörd sådde jag sent denna låga sort som ger violetta bönor. Kokta blir de dock gröna.

Nattens oväder har äntligen bedarrat, men knappast min baksmälla. Det känns som om skallen har blivit överkörd av en truck. Det blev en stor stark och definitivt ett glas rödvin för mycket igår under besöket i grannstaden. Men en riktig praktfylla då och då rensar ändå systemet.

Apropå katter

På väggen i trapphallen hänger föregångarna, legenderna, de två som för alltid gjort livet utan katt till en otänkbarhet. De som fortfarande får hjärtat att klappa. De som lämnat oförglömliga avtryck.

Men nu är det kattungens tur. Han har bara bott hos oss ett par månader, men har visat sig både klok och tålig. Det är inte lätt att agera katt i en småbarnsfamilj. Nu är han förvisso född i en och blev med största sannolikhet svansdragen redan när han diade sin mor. Han är varken långsint eller argsint. Han fördrar snällt att bli omkringburen och matad och nerbäddad i docksängen. Och kallad "lilla tjejen". Ett näst intill oskrivet blad.