På väggen i trapphallen hänger föregångarna, legenderna, de två som för alltid gjort livet utan katt till en otänkbarhet. De som fortfarande får hjärtat att klappa. De som lämnat oförglömliga avtryck.
Men nu är det kattungens tur. Han har bara bott hos oss ett par månader, men har visat sig både klok och tålig. Det är inte lätt att agera katt i en småbarnsfamilj. Nu är han förvisso född i en och blev med största sannolikhet svansdragen redan när han diade sin mor. Han är varken långsint eller argsint. Han fördrar snällt att bli omkringburen och matad och nerbäddad i docksängen. Och kallad "lilla tjejen". Ett näst intill oskrivet blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar